Månad: mars 2021

Valnötsbröd

Nu, go’ vänner, ska jag beskriva för er det enklaste av bröd. Man behöver liksom knappt nudda degen med händerna. Det enda man egentligen måste ha är en ugnsfast gryta med ett lock sen är man good to go. Också: receptet är anpassat efter ett litet hushåll. Det blir ca 8 mackor, eller frukost i två dagar för två personer kan man säga.

Här är ingredienserna:

2 dl kallt vatten
4-4 1/2 dl vetemjöl (jag tog manitoba cream)
1/3 tsk torrjäst
1 näve valnötter
3/4 tsk salt

Krossa valnötterna lätt i handen. Blanda ihop vatten och jäst och rör sedan ihop alla ingredienserna med en gaffel tills det är ordentligt blandat. Degen ska vara kladdig så börja med 4 dl mjöl och tillsätt eventuellt mer om det känns som att det behövs. Tänk också på att olika mjölsorter binder vatten annorlunda.

Forma degen lätt med blöta händer tills den ser ut ungefär som ovan. Det är inte så noga. Man kan strunta i det också om man inte orkar men jag tycker att det är mysigt. Täck därefter bunken med plast och låt jäsa i rumstemperatur ca 15-18 timmar. Förslagsvis gör man degen på kvällen och låter den jäsa över natten, då har man bröd till frukost. Vilken grej.

Dagen därpå borde den jäst till sig ordentligt och bildat stora synliga bubblor. Sätt nu ugnen på 250 grader och ställ samtidigt in den där grytan med lock så att den också blir ordentligt uppvärmd.

När ugnen är färdig, mjöla en yta och stjälp försiktigt upp degen precis där.

Ta tag i kanterna och vik inåt mot mitten tills hela degen är spänd.

Vänd på den så att skarven hamnar neråt.

Mjöla lite i botten av grytan och lägg försiktigt ner brödet däri. Sedan på med locket, akta fingrarna, och in i ugnen igen. Sänk värmen till 225 grader.

Efter 20 minuter tar man av locket och gräddar brödet i ytterligare i 15 minuter eller tills det blivit ordentligt gyllene.

När brödet är färdigt lägg den på ett galler för att svalna.

Gulligt, visst? Så litet!

Inte illa för så mikroskopisk ansträngning.

Det enda som kvarstår:

ät upp!

0

Två frukostar

Jag köpte en stor burk stora blåbär häromdagen och åt dem till frukost i dagarna två. Låt oss titta.

Jag vet förresten inte om jag hade tur eller om odlade blåbär smakar mer nu än när jag var liten. De här var otippat goda och smakade inte som att tugga på vatten som jag trodde att de skulle göra. Sen varför jag ens köpte en stor burk av någonting jag från början inte trodde skulle smaka gott är en annan femma 🙂

Rätt svar: för att de är fina väl?

Man är blott en simpel människa.

Hur som helst. Helgens första frukost bestod av, häng med nu, turkisk yoghurt, bananslantar, blåbär, valnötter, solrosfrön och agavesirap. Juice i glas, kaffe i kopp. Ur bild: ett hårdkokt ägg. Juicen var en med morot och det gillar jag men min favorit är äpple. Brämhults eller någon grumlig helst, men alla går bra. Hoppas ni antecknar. En gång när jag var väldigt (!) bakfull köpte jag en tetra Bravo och sänkte hela innan jag ens hunnit hem från affären. Ett minne.

Dagen därpå, söndagen i den nya sommartiden, blev det våfflor. Helt vanliga Ekströms. Är det någonting jag struntar blankt i är det att göra våffelsmet från grunden. Tycker att pulvret blir jättebra, snåla inte på smöret bara, men det behöver jag väl knappt skriva?

Olyckligtvis hade grädden jag visualiserat som komplement till hallonsylten blivit sur och jag var nära på att gå samma öde till mötes. Fann dock snabbt att lönnsirap och blåbär är en kombination god som någon. Äsch. Jag försöker faktiskt att bli bättre på att inte låsa mig så mycket vid en tanke för saker blir väldigt sällan exakt som man tänkt, men det blir nästan alltid bra ändå

*djupt andetag*

namaste.

0

En pizzadeg

Häromdagen köpte jag ’nduja*. En pytteliten, dyr burk för att testa att ha på pizza. Det blev ärligt talat inte jättegott för jag hade på alldeles för mycket hehe, men pizzadegen? Aj. Den blev så bra. Synd bara att ens deppiga cylindaugn från 70-talet blir ungefär lika varm som en svensk sommardag. Drömmen: en vedugn på gården. Ja, nu har jag ju inte ens en gård. Men OM jag någonsin bor så att jag har en gård då är det det första jag bygger.

Ja, men ni ser ju? Det är så att man blir gråtfärdig.

Pizzadeg för två stora pizzor eller tre lite mindre

2dl vatten
1/2 tsk torrjäst
2 tsk socker
1 tsk olivolja
260 gram eller ca 4 1/2 dl manitoba cream
1 tsk salt

Arbeta ihop ingredienserna i maskin eller för hand tills degen går ihop fint. Några minuter räcker. Forma degen till en slät boll och lägg den i en oljad bunke. Täck med plast. Jäs i rumstemperatur ca 1-2 h och sedan i kyl till dagen efter. Dagen efter delar du degen i två eller tre delar och formar dem till släta bollar. Lägg dem (separerade) i en oljad form. Täck med plast. Lägg in i kylen några timmar till (eller till dagen efter). Ca 2 h innan det är dags att grädda pizzorna ta fram degen och låt dem jäsa i rumstemperatur liksom sista rycket. Forma därefter till pizzor med händerna (kavla inte) och toppa med vad som helst. Ugnen ska vara på maxtemperatur och pizzorna ska gräddas direkt på het bakplåt utan bakplåtspapper (om man inte har ett bakstål då använder man det).

Ha så kul!

*’Nduja är en slags bredbar salami med chili i, god att ha i pasta eller till pizza men börja försiktigt är min rekommendation. 

0

Helgen

Nu är det redan tisdag men jag tänkte ändå dröja mig kvar en stund vid helgen. Jag försökte faktiskt skriva det här inlägget redan igår efter jobbet men min förmåga att utrycka mig upphör dessvärre att fungera ju längre framåt kvällen det lider. Så. Något försenat, men i alla fall mer välformulerat. Min helg:

På fredag kväll var jag hembjuden till min kille. Mysigt! Med mig dit hade jag ett vin från Ungern som jag köpt några dagar tidigare efter tips från Vintugg. Till middag åt vi råraka med löjrom, och vinet passade faktiskt utmärkt till just det. Kul när det händer även om jag inte vet om det stämmer sett till mer än mina egna smaklökar.

Råraka brukar ju ses som en lite lättare middag och jag tyckte nog att den krävde sin efterrätt. Ingen svår, man är så skör efter veckan, men den här tog en kvart att göra och blev väldigt god. Det är smörstekt banan. Rostade och karamelliserade valnötter. Vaniljglass. Havssalt. Detta kändes, i sin enkelhet, ändå lyxigt. Kanske för att man sällan tar sig tid att göra en efterrätt? Åtminstone inte jag, men det är någonting jag önskar bli bättre på. Eller nej. Det är någonting jag ska bli bättre på. Sanna mina ord!

Om fredagen varit kall och stundvis snöig var lördagen full blown vår. Vi hade fått korn på att Dryck & Mat hade lördagsöppet på sin uteservering och att de serverade tunnbrödsrullar. Ja, tack! Vi promenerade dit så att vi var där strax innan de öppnade vid 12 och det var tur för vi knep det sista bordet innan korvkön stack iväg. Fick meddelat att de hade varm GT och beställde in en av ren nyfikenhet. Den var toppad med tjock grädde och var het på samma sätt som glögg. Låter konstigt men den var alltså jättejättegod. Måste testa att göra hemma.

Tunnbrödsrullen då. Jo! Nu ska ni få höra. I den trängdes: merguez, vit sparris, potatisstomp med ramslök, gurksallad, friterad lök, senap. Säkert någonting mer. Sallad? Värd att köa för i alla fall (även om vi hade turen att slippa). En otrolig förmiddag tillika uteserveringspremiär. Jackan åkte till och med av en stund. Nu tänkte jag avrunda fastän jag inte ens nämnt söndagen. Inte för att den var dålig på något vis, utan för att tiden är knapp. En frihet jag unnar mig.

Solen väntar där ute!

0

Pannkakor

När jag var fem år gammal flyttade min familj från stan till ett litet ställe några mil norr om Uppsala, känd för sina många vikingagravar. Vi delade tomt med en bondgård där grisarna rymde ibland och skogen stod mörk bakom huset. Pappa byggde en bastu redan första året och mamma högg veden. Dagen innan julafton pulsade vi ut i kohagen och tog en gran.

På sommarloven kom mina kusiner ofta och hälsade på. De var några år äldre än mig och för att locka upp dem på morgnarna, när de helst av allt ville sova, gjorde jag pannkakor. I början fick de nog be på mig men till slut gjorde jag dem bara, gick in i deras sovrum och sa ”Pannkakorna är färdiga!”.  På bordet: mellanmjölk, bobs jordgubbssylt, strösocker. Och en hög med Kalle Anka-tidningar (som jag aldrig plockade undan och som mamma hotade med att slänga varje gång <3).

Till en början var de säkert inte så goda, pannkakorna. Jag hade redan då en förmåga att strunta i mått och istället köra på känsla. Det gör jag fortfarande men jag har faktiskt ett recept jag brukar utgå ifrån om jag vill vara bombis på att det blir bra. Här kommer det!

Pannkakor (2 pers)
2 ägg
2 dl vetemjöl
3 dl mjölk (ev lite mer om man använder havremjölk)
1 nypa salt
2 msk brynt smör

Vispa ihop äggen, vetemjölet och 1 dl av mjölken till en klumpfri smet. Vispa därefter i resten av mjölken och en nypa salt. Låt smeten stå och svälla i minst en halvtimme. När det är dags att steka, låt pannan bli riktigt varm och lägg i smöret. Låt det brynas och häll därefter ner det i smeten. Rör om och stek sedan pannkakorna i smör. Använd helst i en gjutjärnspanna.

0

Vi går live

En blogg! Det var INTE igår. Känns kul. Pirrigt.

Hjälp. Hur gör man då? Jag minns knappt. Sist jag bloggade seriöst var mellan 2008-2011 ungefär. Då hade jag en matblogg som hette matomspunnet och det var roligt ända fram tills det att jag flyttade till ett studentrum i Flogsta och helt slutade att laga mat. Jag levde på mackor och köpte ett minikylskåp enbart för att kunna ha Bregott och mjölk nära till hands utan att behöva gå ut i köket och träffa folk.

En gång när jag fyllde år hade några av personerna som bodde där gjort en tårta till mig. Antagligen som ett sätt att bjuda in mig i gemenskapen, inte vet jag. De knackade i alla fall på och ba happy birthday! och jag ba thank you! Men istället för att föreslå att vi skulle fika tillsammans tog jag tårtan, backade in på rummet och…låste dörren 🙂 

Minutrarna gick och när det till slut tystnat i korridoren smög jag ut och ställde den orörda tårtan på min hylla i det gemensamma kylskåpet. Mitt andra problem, förutom att jag inte ville umgås med födelsedagsgänget, var att jag absolut inte ville äta av tårtan eftersom den såg äcklig ut (färdiga bottnar, hallonsylt, skuren grädde) men jag ville heller inte att de skulle tro att jag var otacksam och låta den stå ouppäten. Det löste jag genom att varje dag låtsas ta rejäla bitar av tårtan så att det skulle se ut som att jag åt av den, fastän att jag egentligen slängde den! Bit för bit såg de alltså, under en veckas tid, tårtan försvinna. 

Fick, till ingens förvåning, aldrig några vänner där och bloggen klappade ihop. Men då var då och nu är nu och alles gut. Tur att man växer till sig. Vill tro att jag skaffat mig lite hyfs sedan dess men jag skulle inte satsa pengar på det. 

De flesta av er som läser det här inlägget har säkert hittat hit via mitt Instagramkonto. Hej hej! Och hej till er eventuella andra också. Ja men ni förstår ju redan var det här barkar. Det kommer mest att bli mat här. Har som sagt några år att ta igen. Hopp i! 

0