05.39

Söndag igen. Har ont i huvudet nästan varje dag. Vet inte om det är stress eller axlarna eller ögonen eller kanske alla. Kanske annat. Har bokat tid hos en kiropraktor, ska boka tid hos en optiker. Hundringar hit, hundringar dit. Veckorna på jobbet släpar sig fram fast dagarna blir kortare. Väntar på snö, väntar på vändningen, framtiden. Vill den inte alls och vill den mest. Alltid bägge och aldrig bara självklart. Inte för att jag inte tror gott om den, för det gör jag. När snön kommer blir det ljusare. När snön kommer är jag närmre någonting annat än närmre det som är nu. Ett passus. Förstår mig inte på det, egentligen. Hur man kan längta framåt, vilja vidare när det är så uppenbart att minutrarna slår åt fel håll och rör sig mot någonting evigt. Men framåt ska man, vill man. I hopp om nåt, eller i väntan på.

11

4 reaktioner på ”05.39”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.