Mulet

Var tog tiden vägen. Så känns det. Jag har redan varit tre månader på mitt nya jobb och jag förstår det inte alls. Det har varit en snurrig start på året. Jag har sovit dåligt. Oron en konstant i mig. Man blir dum av oro. Dum i humöret och dum i huvudet. Blandar bort ord och vänder dem fel. Säger helt konstiga saker eller ingenting alls. Så oroar man sig över det också. Jaha. Men det är ljuset också. Det är för skarpt, för fordrande. Liksom kliar och spär på. Fast till det trevliga skiktet av händelser på sistone hör bland annat ekvationen uteservering plus öl minus jacka, vilket ju helt och hållet är summan av solens ansträngningar. Våren är sån. Dubbel. I små blänk av timmar och dagar sträcker den ut sig för att snart helt och hållet knoppa. Mmm. Knopparna. Bara de allena anledning nog att känna pirr. Ja, snart lättar det. Snart mjuknar solen och klappar en snällt på kinden.

Annat bra:

  • Jag har joggat årets första jogg och mitt dumma knä kändes helt OK.
  • Om 12 dagar vid prick den här tiden sitter jag på flyget till Paris (!)
  • Min kille. Gulligaste gullpersonen. Så glad i honom.
  • Norrskenet häromveckan.
  • Det är mulet idag. Skönt och vilsamt.
  • Pasta med tomatsås och mozzarella. Vet inte hur många gånger jag har ätit det i år redan.
  • Fick sålt min säng och min soffa. Visserligen för en spottstyver av inköpspriset men ändå en lättnad att få bli av med dem.

11