Emelie

Glutenfri pizzadeg

I ett par månader har jag, med några få undantag, ätit så gott som glutenfritt. Initialt trodde jag nog att det skulle vara jobbigare än vad det faktiskt har varit (även om det stundvis såklart är trist). En grej jag var orolig över var att jag aldrig mer skulle kunna äta god pasta. Så sorgligt det hade varit. Det visade sig dock att de flesta sorter man köper smakar exakt som vanlig pasta (ICA’s egna linguine är exempelvis en favorit). Vilken tur.

Men sen var det brödet då. Mamma mia. Här snackar vi befogad oro. De från affärens sortiment jag hittills provat har varit mmm sådär. Vissa rent av dåliga. Äckliga! Några helt okej men aldrig på riktigt goda. Och då vill jag att ni vet att jag faktiskt inte är särskilt kräsen. Beställde en pizza från en pizzeria för någon vecka sedan och den var rakt av usel. Just då tänkte jag att jaha är det såhär glutenfri pizza smakar, vad trist. Men då hade jag inte heller ännu provat baka min egen. Skillnaden var, ja…enorm. ENORM. Jag kommer till den om en stund.

Gissar alltså att nyckeln till att äta gott glutenfritt bröd tyvärr är att baka sitt eget glutenfria bröd. Jag skriver tyvärr för det är jobbigt, åtminstone initialt. Det är som med surdeg ungefär. Man måste fatta grejen och det tar ett tag innan man får kläm på det. Det räcker liksom inte med att vara så naiv (tittar på mig själv) att man köper ett paket mjölmix och tror att den helt ersätter vanligt vetemjöl KLIPP till när jag försökte göra glutenfria bao för nån vecka sen och det slutade med att jag låg och grinade på golvet i min killes lägenhet.

:—)

Nä. Man måste tänka om helt och man måste köpa specialgrejer (xantangummi exempelvis). Nu låter jag som en självutnämnd expert här för att jag råkade få till en bra deg, men låt mig. Jag blev glad. Pustade ut. Den blev liksom god på riktigt och inte ”god för att vara glutenfri”. Det finns hopp. Så kände jag. Är väl den finaste känslan ändå? Nu kommer den. Pizzadegen. Sorry att ni fick vänta.

Glutenfri pizzadeg (2 pizzor)
2 dl ljummet vatten 
1/2 tsk torrjäst
1/2 msk olivolja 
2 tsk socker
1 msk pofiber 
3/4 msk pulveriserat psyllium  

2 1/2 dl mjölmix (jag tog 2 dl av Lailas blåa + 1/2 dl av Sempers fin mix för det var det jag hade hemma) 
1/2 dl majsmjöl 
1/2 tsk xantangummi 
1/2 tsk salt

Gör så här
Vispa ihop vatten, torrjäst, olivolja, socker, pofiber och psyllium. Låt svälla ca 5 min. Blanda sedan de torra ingredienserna och ha i det pö om pö och ”knåda” till en deg med hjälp av en gaffel och sedan med händerna. Degen kommer att vara lite klibbig först men den går ihop sig rätt fint sen. Bolla den och låt jäsa ca 1 h, kavla sedan ut så tunt det går eller tryck ut den med fingrarna för fina kanter. Jag tyckte att tunt kavlad var godast, men den med kanter var finast (och fortfarande god obs). Sätt ugnen på MAX och låt en plåt eller stål bli varm tillsammans med ugnen. Skjut in pizzan och grädda tills kanterna är gyllene. Hur länge beror på ugn!

På pizzan då? tomatsås, riven ost, soltorkade tomater, tonfisk och fetaost. Höjdarkombo. Oliver hade varit gott också men det hade jag inga.

Under pizzan? En kartonbit som agerar pizzaspade.

5

En semester

Det är måndag och jag har knappt öppnat datorn på tre veckor. Haft semester, har semester fortfarande. Sista veckan nu och den enda veckan utan en enda plan planerad. För tillfället: dricker kaffe och äter pizzarester med tabasco och bea. Skriver här men de är tröga, orden. Får lirka fram dem. Krånglar fram meningar, formuleringar. Fingrarna liksom ovana. På semestern har de bara pillat räkor, ätit kräftor, blivit skrynkliga i vattnet, blivit sotiga av bastuved. Fått trasiga nagelband och plåster där det blött. Har tryckt ner dem i focacciadeg och bränt dem på bakpotatis. Har plockat fästingar och klappat kattpäls. Men inte ett ord har de skrivit, inte en hel tanke har de tänkt.

I alla fall var vi i Göteborg först. Jag och min kille. Bodde där i ett fint, pyttelitet rum med trasig badrumskran. Var mycket glad. Trött också. Det var så mycket människor, fler än jag sett på två år kanske mer. Klart man blir svag. Åkte spårvagn, gick fel, kom rätt, åt skaldjur, åt gelato. Hasselnöt och brynt smör. Blev lite fulla. Åt nån äcklig nödlunch. Sånt man gör.

Efter tre nätter i stan tog vi sikte söderut, genom mitt nya favoritlandskap Halland (det var så otroligt fint prick överallt) till en dag på spa. Trodde inte jag var en spatjej men hade tydligen fel pga älskade skiten. Hallå! Det fanns en undervattensbastu. Bara det. Var så mmmjuk efteråt. Ny i huvudet. Också att kvinnan i receptionen hade sån speciell, monoton röst att jag fick asmr-rys. Aldrig fått det av någons röst förut så det var både mysigt och…obehagligt, hehe.

Stugan vi hyrt för natten låg precis vid havet och Max trodde att vi såg ända över till Danmark, men jag vet inte. Låt en kille drömma osv. Åt lagad mat också. Lyxigt problem att bli trött på att äta ute men jag blir verkligen det efter ett tag. Lyckades även med konststycket att misslyckas med boil in bag-ris. Aldrig lagat bib-ris tidigare och tydligen måste man vara JÄTTEnoga med tiden pga går ju inte att smaka av??? Tog jag tid? Nej. Aja.

Det sista stora stoppet för resan var Falkenberg. Det finns bara en grej att göra där och det är att äta pizza. Tog en klassisk med tomat och mozzarella och en annan med tryffel. Båda otroliga. Var pirrig! Sen åkte vi hem. Nej! Åkte först en liten omväg till Tjolöholms slott för att en av mina favoritfilmer (Melancholia) spelades in där. Gullpoäng till min kille som orkade fast han redan skulle köra jättemycket. Det var fint. Sen åkte vi hem! Hela vägen till Uppsala, till en tom lägenhet. Vattna blommorna. Vad tråkigt det var.

Och förra veckan, ännu en stuga. En annan då, i Stockholm. Badade varje dag, borstade aldrig håret, fick en fästing på skinkan. Den soligaste dagen och kanske sommarens sista varma drack vi sangria, grillade elotes och kyckling. Svettades i underkläder. Radiohits och vändtia. Förlora i TP och långsam SVT-film. En annan dag tog vi båten till Utö, hyrde cykel och trampade ihärdigt 2,2 mil på hemsk grusväg. Var så otroligt sur i början sen åt vi årets bästa och dyraste lunch på Båtshaket och jag blev glad igen. Cykelturen tillbaka var till och med trevlig. Dagarna flöt ihop. En perfekt vecka.

Nu min sista, oplanerade. Helgen ska bli solig enligt rapporten. Vi får se vad som händer.

17

Nu och sen aldrig igen


Söndag. Klockan är 09.20. Jag somnade och vaknade varm. Svettig. Minns inte när jag frös senast? Jag är inte på semester än, men snart. Bara fyra arbetspass kvar. Räknar ner nu. Kryssar dagarna i mitt schema. Två hårda streck över varje dag som passerar. Sen stressen över att kryssen inte bara är är dagarna till semestern. Det är också tid som försvinner. Riktiga dagar som blir igår och aldrig igen.

Nu är det fredag. Den sista dagen. Eller den allra första. Idag börjar min semester och på söndag åker jag till Göteborg. Det ska regna hela veckan.

13

Vecka 27

Juli kom. Jag har tre veckor eller 12 arbetspass kvar till semestern. Det är inte direkt snart men så småningom och plötsligt är man där. Tur ändå att dagarna är så långa nu. Långa och varma. Pang är klockan 20.30 och man har inte ätit middag men man har badat och plockat jordgubbar och varit på loppis. På vintern är man redan nedbäddad vid den tiden och hinner ingenting. Det konstanta mörkret, så märkligt.

Pappa är kvar på avdelningen. Det går åt rätt håll. Sakta och med bakslag men framåt. Sjukhuset har nya lättade restriktioner och man får ta emot besök nu. Så jag besöker honom men håller mig ändå på avstånd. Ifall att. Ringer honom också och han låter glad i luren. Jag är också glad, men orolig. Det går upp och ner. Humöret också. Äter nån ny tablett som stundvis gör mig ledsen och omedgörlig. Bråkig. Avvaktar och hoppas på lättnader även där.

Åt på Hambergs i lördags. Rödtunga med brynt smör, rödbetor och kapris. Himla gott faktiskt. Är rätt dålig på att äta fisk, både hemma och på lokal. Tror nog alltid att jag ska bli missnöjd men så blir jag aldrig det. Tog ostron också. Egentligen inte i säsong men de var goda. Ostron är ju annars bäst under de kalla, mörka månaderna. Inte nu när det är ljust och varmt. Vi satt i deras trädgård som bara har öppet på fina dagar, den var mysig men det saknades liksom någonting. Hela stämningen kändes lite off men jag kunde inte sätta fingret på varför.

Förutom lördagkvällen jobbade jag hela helgen men idag är jag ledig. Missade bussen igår och kom hem sent. Sov länge och drack kaffe tills nyss. Klockan är snart 12, jösses vilken seg start men så snart det slutar regna ska jag dra på mig kläder och hämta ut ett paket (med baddräkter) och lämna tillbaka ett (med skor). Handla mat och laga nåt. Igår var jag jättesugen på matjessill och potatis men idag är jag bara sugen på pasta med tomatsås och burrata. Vet inte vad mer jag ska göra av dagen. Jag gillar egentligen att vara själv men nu känner jag mig bara tafatt och ensam.

En ful, stävjande känsla men ost hjälper väl alltid. Vi kör på det.

23

Samtal om natten

Jag sov och det ringde. Det är aldrig bra när det ringer på natten. Jag trodde det var morgon men det var en njure till pappa och han skulle snabbt in till sjukhuset för inskrivning och förberedelser. Sen sov jag inte så mycket mer. Telefonljuset i mörkret. Är ljudet på?

Grät i örat på en kollega imorse. Ni vet när man håller sig och håller tårarna men de bor i rösten. Inte kan jag jobba idag. Hur skulle jag.

Nu väntar vi, ja egentligen på att någon ska dö. Så knäppt men det är så.

Och nu hoppas vi att det var bra att det ringde,
och att njuren ska passa min pappa. Det är inte skor direkt.

28

Juni kom

Sedan jag skrev här sist har det blivit riktig sommar. Det är nästan en omärkbar skiftning mellan maj och juni, men den händer, och plötsligt blir det varmt. Som att tid inte är ett påhitt. Och det kanske är långt kvar till semestern men allt det fina börjar nu. Det här blir således ett osammanhängande inlägg om just det. Om grejer man gör istället för att sitta här. Eller ja, nu gör jag ju det, men det är en sällsynt spricka i tiden.

Häromveckan kom ett bud med ost från Galbani. Blev glad och av budet blev en pizza (som jag för tillfället inte kunde äta) men min kille intygade att den var god och vem är jag att misstro honom. Skulle jag aldrig!

Och på tal om grejer jag inte kan äta. Imorgon ska jag till dietisten igen och sammanfatta de här sex veckorna av mild och snäll mat jag strax genomlidit. Nej skoja, har mått toppen faktiskt men nu börjar det bli lite tråkigt och jag ser fram emot att börja lägga till saker igen. Förra veckan tjuvstartade jag lite och åt fyra bitar vattenmelon för att testa men fick såklart ont i magen i dagarna två. Jahapp. Tråkigt såklart för jag älskar vattenmelon men äsch ingen katastrof i det stora hela. Vad som däremot vore en katastrof är om jag inte kommer att kunna äta lök och vitlök. Ett öde nästan värre än döden.

Dock väldigt nöjd med att jag kan dricka öl. Mmmm öl.

En ganska ny grej är att jag ska ta körkort och bland det första man måste göra är att gå en introduktionsutbildning tillsammans med sin handledare (läs: kille). Det var VÄDER så vi dukade upp i hans trädgård och satt där i tre timmar med knacklig anslutning framför datorn. Får egentligen inte börja övningsköra förrän i augusti men passade på att göra utbildningen via Zoom nu istället för att sitta i en svettig lokal sen. Tyckte smart. Sedan snabbt, snabbt med bilen bort och ut från stan. Nedvevade rutor och 22 grader i vattnet. Förstår ni att det var snöstorm för typ en månad sedan? Jag förstår det då inte. En bastu på det och sen slocknade jag som ett ljus den kvällen. Ska ladda ner körkortsappen och börja nöta också. Teorin är jag iofs noll orolig över pga 4-ever pluggis, men själva körningen…wow jag kan knappt höger och vänster? På riktigt alltså.

Har också hunnit med att ta min tredje och för stunden sista TBE-spruta. Typisk en sådan grej man (jag?) drar ut på men nu kan jag ränna ut i spenaten bäst jag vill utan att vara orolig. Är dessutom, sedan en vecka tillbaka, fullt vaccinerad mot covid OCH jag klarade mig utan vidare biverkningar. Vet flera som gick ner för räkning av den andra sprutan men inte jag inte! Det måste vara min finska sisu HEHE lägg av.

OCH. Det har äntligen bokats semester. Pirr! Först gick tankarna till Österlen men det blev till slut Göteborg och det blir kul. Ser väldigt mycket fram emot det. Har inte varit där på riktigt sedan jag var liten och bodde på samma hotell som Tom Jones. Är sugen på öar och rökta räkor och undervattensbastu och Sveriges bästa pizza som givetvis redan beställts. Klockan 13.10 den 29 juli är den klar. Allt ska bli: mysigt, roligt, gott, fint och bra.

Vet att det blir det.

Jaha, nej. Vi avslutar så tror jag. Hörs när vi hörs. Jag lever på här bakom skärmen och ni också hoppas jag.

18

Alla mina växter

Utomhus när jag vaknade var det alldeles tyst. Grått. Inga barn, inga fåglar. Bara regn. Tog med mitt usla paraply ut och till affären. Vinterjacka och och halsduken hårt virad fast det är vår. Röda fingrarna. Fyllde korgen med knäckebröd, tomater och turkisk yoghurt. Ägg. Kokade två men för länge. Började pilla med nån blomma och glömde bort tiden. Jag kan egentligen ingenting om växter. Har alltid bara hållit tummarna och hoppats att de inte dör ifrån mig. Läste exempelvis att Silverkallan inte tycker om solljus. Näha. Nu står den ju precis vid fönstret och lider tydligen. Och pelargonen växer fritt, liksom väller ut ur krukan. Vet inte hur man beskär varken den eller mina palettblad. Kan inte ta sticklingar. Var klipper man? De sticklingarna jag har är från blommor som nästan dött. Som jag i nöd stoppat ned i vatten. Vi kämpar på. Här är de i alla fall, min brokiga skara.

Monsteran fick jag i inflyttningspresent av min kille så den måste jag tyvärr slänga om han gör slut med mig. Synd för jag gillar den. Basilikan från ICA planterade jag om så numera mår den som en konung. High maintenance-varning dock för man måste vattna den exakt hela tiden.

IKEA-palmen som jag köpte när jag flyttade hemifrån ser exakt likadan ut idag som för tio år senare. En relik. Calathean med de randiga bladen köpte jag alldeles nyligen. Det är därför jag minns vad den heter.

Gullranka väl? Gullig är den iaf. En favorit! Samt en kaffeplanta som jag inte gillar. Den stör mig på något vis? Vet inte om det är färgen, formen eller uppsynen.

En gåva och ett stöldgods i hemlig ordning.

Slutligen, sist och minst. Avokadon. Tyvärr livrädd för den för det känns som att den kan lämna detta jordeliv när som helst.

Och sen tog det slut på växter.

17

På sistens

En dag för några veckor sedan besökte jag en dietist. Dit hade jag blivit remitterad av en läkare för att råda bot på min onda mage. Detta givetvis efter att han konstaterat att det inte var något allvarligare fel på mig. Nej, jag har krånglig mage bara, som alla andra. Ingenting unikt eller farligt. Dietisten, ung och käck, rekommenderade att jag skulle äta enligt en slags uteslutningskost för att klura ut exakt vad jag får ont i magen av. Zzz vad tråkigt men också rimligt så jag tackade (lite motvilligt) ja. Med mig hem i näven fick jag några utskrivna papper med listor på mat som var antingen grön, orange eller rödmarkerad.

Ja men ni fattar ju. Maten med grön markering är OK att äta. Här ingår bl.a. potatis, ris, alla typer av kött, några grönsaker, laktosfria mejerier och vissa glutenfria produkter. Under de fyra-sex första veckorna äter man endast mat från den gröna listan. Sedan, sakteligen fasar man in den orangea maten för att slutligen återinföra maten som är rödmarkerad. Några grejer ur den s.k. ”röda listan” kommer man förhoppningsvis att kunna äta igen, medan andra är sådana man kanske alltid kommer att få ont i magen av.

När jag skriver det här är jag inne på min tredje vecka och jag har bara fuskat lagom mycket. Trots något oundvikligt avsteg (kaffe…) och några ofrivilliga missar, verkar det ändå som att det hela ger bra effekt. Till en början var jag rädd att det skulle vara svårt men det har inte varit alls svårt, bara lite besvärligt när man exempelvis vill äta ute. Faktiskt har det mest varit roligt. Det trodde jag inte! I det kommande ska jag exempelvis baka surdegsbröd på siktat dinkelmjöl. Inget häpnadsväckande men det är en mjölsort jag aldrig tidigare använt och som tydligen är helt okej att äta i fermenterad form. Kul ju och

….fortsättning följer!

15

Några saker jag vill och längtar till

Idag är det fredag och i början av veckan hade min utsikt från köksfönstret plötsligt slagit ut i sommar. Hängde omedelbart undan vinterjackan och tryckte i mig dubbla dosen pollenmedicin. Tänk, nu börjar den och alla saker man kan göra i den. Jag är redo! För att inte glömma någonting gjorde jag en lista på ett par saker jag längtar till och vill. Utan inbördes ordning, här kommer den.

Byta ut kaffet mot iskaffe. Kallbryggt är godast. Jag gillar den lite sötad också. En skvätt kondenserad mjölk fungerar fint, annars kan man koka egen vaniljsirap av sockerlag och vaniljstång. Eller göra en salt kolasås. Då blir det nästan efterrätt. Plus mycket is och skummad havremjölk. Mmm. Nu ska det visserligen bli grått och regnigt ett tag framöver men jag har tålamod.

En snackig uteservering i halvskugga. Vin in i glaset. Med utsikt om man får önska. I ett annat land om man får drömma.

Bada bastu, bada i sjö, bada i hav. Bada jämt och ständigt. Sola kroppen varm eller bli för varm på högsta laven och behöva svalka sig.

Prova alla glassmaker på Café Tar. Det är ett litet italienskt ställe på Sysslomansgatan. Uteserveringen ligger precis vid en trafikerad väg men lyckas trots det med konststycket att ändå vara trevlig. Sist (vilket också var första gången jag var där) testade jag smakerna Fior di panna och hasselnöt, båda otroliga, men sistnämnda bäst. Smakade just precis som Nöt-Crème, fast fryst och helt slät.

Läsa en väldigt bra bok en hel dag och undra var dagen tog vägen.

En cykelutflykt med tillhörande picknick, gärna vid vatten, men jag är inte kräsen bara man hittar något mysigt ställe. Jag måste bara ta min tredje TBE-spruta först. Är livrädd för fästingar. På picknicken vill jag äta följande: fransk potatissallad med stickig dijon, kall grillad kyckling, päron i skivor, en god ost. Vin till i små glas som man råkar välta ut hela tiden.

Ropa in: rökta räkor och en till öl.

Åka bort från Uppsala x flera. Var är mindre viktigt än att. Söderut? Norrut? En helg i Stockholm? En natt i skogen. Vill ut härifrån bara. Se andra husväggar, gå på andras gator. Sova i hotellsäng eller sovsäck. Helst vill man ju utomlands. Helst vill man till Paris. Eller, helst vill man egentligen bara känna känslan av att vara påväg, visst?

Börja övnings…köra? Hjälp.

18

Amerikanska pannkakor

Jag har varit på uselt humör hela veckan och igår grinade jag hela eftermiddagen fram tills minuten jag somnade. Under en välsignad timme när jag var sur istället för ledsen passade jag på att kompensera fällda tårar genom att äta Coop’s lättsaltade chips till middag. Sedan, utan förvarning, en kattunge på teve! Gråt igen. Vaknade i alla fall på bättre humör men PMS är en skör tråd att balansera på så det gäller att vara extra försiktig och erbjuda sig själv minsta möjliga motstånd. Idag struntade jag exempelvis i tvättstugan och gjorde pannkakor istället och det finns inte en smula ånger i det beslutet.

Receptet är för fyra stycken pannkakor och hur många personer det räcker till is a secret I never tell xo xo

Du behöver:
1 ägg
2 msk strösocker
2 dl vetemjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
En nypa salt
1 dl havremjölk
1 msk citronjuice

Gör såhär:
Vispa ägg och socker ordentligt luftigt. Blanda ihop mjöl, bakpulver, bikarbonat och salt och häll i det i äggsmeten. Börja vispa och häll samtidigt ned mjölk och citronjuice i smeten. När smeten gått ihop är den färdig. Övervispa inte! Ställ den därefter åt sidan och låt svälla i minst 15 minuter. Stek pannkakorna i smör på medel/hög värme. Ät med smör och lönnsirap.

7