Mat & dryck

Glutenfri pizzadeg

I ett par månader har jag, med några få undantag, ätit så gott som glutenfritt. Initialt trodde jag nog att det skulle vara jobbigare än vad det faktiskt har varit (även om det stundvis såklart är trist). En grej jag var orolig över var att jag aldrig mer skulle kunna äta god pasta. Så sorgligt det hade varit. Det visade sig dock att de flesta sorter man köper smakar exakt som vanlig pasta (ICA’s egna linguine är exempelvis en favorit). Vilken tur.

Men sen var det brödet då. Mamma mia. Här snackar vi befogad oro. De från affärens sortiment jag hittills provat har varit mmm sådär. Vissa rent av dåliga. Äckliga! Några helt okej men aldrig på riktigt goda. Och då vill jag att ni vet att jag faktiskt inte är särskilt kräsen. Beställde en pizza från en pizzeria för någon vecka sedan och den var rakt av usel. Just då tänkte jag att jaha är det såhär glutenfri pizza smakar, vad trist. Men då hade jag inte heller ännu provat baka min egen. Skillnaden var, ja…enorm. ENORM. Jag kommer till den om en stund.

Gissar alltså att nyckeln till att äta gott glutenfritt bröd tyvärr är att baka sitt eget glutenfria bröd. Jag skriver tyvärr för det är jobbigt, åtminstone initialt. Det är som med surdeg ungefär. Man måste fatta grejen och det tar ett tag innan man får kläm på det. Det räcker liksom inte med att vara så naiv (tittar på mig själv) att man köper ett paket mjölmix och tror att den helt ersätter vanligt vetemjöl KLIPP till när jag försökte göra glutenfria bao för nån vecka sen och det slutade med att jag låg och grinade på golvet i min killes lägenhet.

:—)

Nä. Man måste tänka om helt och man måste köpa specialgrejer (xantangummi exempelvis). Nu låter jag som en självutnämnd expert här för att jag råkade få till en bra deg, men låt mig. Jag blev glad. Pustade ut. Den blev liksom god på riktigt och inte ”god för att vara glutenfri”. Det finns hopp. Så kände jag. Är väl den finaste känslan ändå? Nu kommer den. Pizzadegen. Sorry att ni fick vänta.

Glutenfri pizzadeg (2 pizzor)
2 dl ljummet vatten 
1/2 tsk torrjäst
1/2 msk olivolja 
2 tsk socker
1 msk pofiber 
3/4 msk pulveriserat psyllium  

2 1/2 dl mjölmix (jag tog 2 dl av Lailas blåa + 1/2 dl av Sempers fin mix för det var det jag hade hemma) 
1/2 dl majsmjöl 
1/2 tsk xantangummi 
1/2 tsk salt

Gör så här
Vispa ihop vatten, torrjäst, olivolja, socker, pofiber och psyllium. Låt svälla ca 5 min. Blanda sedan de torra ingredienserna och ha i det pö om pö och ”knåda” till en deg med hjälp av en gaffel och sedan med händerna. Degen kommer att vara lite klibbig först men den går ihop sig rätt fint sen. Bolla den och låt jäsa ca 1 h, kavla sedan ut så tunt det går eller tryck ut den med fingrarna för fina kanter. Jag tyckte att tunt kavlad var godast, men den med kanter var finast (och fortfarande god obs). Sätt ugnen på MAX och låt en plåt eller stål bli varm tillsammans med ugnen. Skjut in pizzan och grädda tills kanterna är gyllene. Hur länge beror på ugn!

På pizzan då? tomatsås, riven ost, soltorkade tomater, tonfisk och fetaost. Höjdarkombo. Oliver hade varit gott också men det hade jag inga.

Under pizzan? En kartonbit som agerar pizzaspade.

5

En semester

Det är måndag och jag har knappt öppnat datorn på tre veckor. Haft semester, har semester fortfarande. Sista veckan nu och den enda veckan utan en enda plan planerad. För tillfället: dricker kaffe och äter pizzarester med tabasco och bea. Skriver här men de är tröga, orden. Får lirka fram dem. Krånglar fram meningar, formuleringar. Fingrarna liksom ovana. På semestern har de bara pillat räkor, ätit kräftor, blivit skrynkliga i vattnet, blivit sotiga av bastuved. Fått trasiga nagelband och plåster där det blött. Har tryckt ner dem i focacciadeg och bränt dem på bakpotatis. Har plockat fästingar och klappat kattpäls. Men inte ett ord har de skrivit, inte en hel tanke har de tänkt.

I alla fall var vi i Göteborg först. Jag och min kille. Bodde där i ett fint, pyttelitet rum med trasig badrumskran. Var mycket glad. Trött också. Det var så mycket människor, fler än jag sett på två år kanske mer. Klart man blir svag. Åkte spårvagn, gick fel, kom rätt, åt skaldjur, åt gelato. Hasselnöt och brynt smör. Blev lite fulla. Åt nån äcklig nödlunch. Sånt man gör.

Efter tre nätter i stan tog vi sikte söderut, genom mitt nya favoritlandskap Halland (det var så otroligt fint prick överallt) till en dag på spa. Trodde inte jag var en spatjej men hade tydligen fel pga älskade skiten. Hallå! Det fanns en undervattensbastu. Bara det. Var så mmmjuk efteråt. Ny i huvudet. Också att kvinnan i receptionen hade sån speciell, monoton röst att jag fick asmr-rys. Aldrig fått det av någons röst förut så det var både mysigt och…obehagligt, hehe.

Stugan vi hyrt för natten låg precis vid havet och Max trodde att vi såg ända över till Danmark, men jag vet inte. Låt en kille drömma osv. Åt lagad mat också. Lyxigt problem att bli trött på att äta ute men jag blir verkligen det efter ett tag. Lyckades även med konststycket att misslyckas med boil in bag-ris. Aldrig lagat bib-ris tidigare och tydligen måste man vara JÄTTEnoga med tiden pga går ju inte att smaka av??? Tog jag tid? Nej. Aja.

Det sista stora stoppet för resan var Falkenberg. Det finns bara en grej att göra där och det är att äta pizza. Tog en klassisk med tomat och mozzarella och en annan med tryffel. Båda otroliga. Var pirrig! Sen åkte vi hem. Nej! Åkte först en liten omväg till Tjolöholms slott för att en av mina favoritfilmer (Melancholia) spelades in där. Gullpoäng till min kille som orkade fast han redan skulle köra jättemycket. Det var fint. Sen åkte vi hem! Hela vägen till Uppsala, till en tom lägenhet. Vattna blommorna. Vad tråkigt det var.

Och förra veckan, ännu en stuga. En annan då, i Stockholm. Badade varje dag, borstade aldrig håret, fick en fästing på skinkan. Den soligaste dagen och kanske sommarens sista varma drack vi sangria, grillade elotes och kyckling. Svettades i underkläder. Radiohits och vändtia. Förlora i TP och långsam SVT-film. En annan dag tog vi båten till Utö, hyrde cykel och trampade ihärdigt 2,2 mil på hemsk grusväg. Var så otroligt sur i början sen åt vi årets bästa och dyraste lunch på Båtshaket och jag blev glad igen. Cykelturen tillbaka var till och med trevlig. Dagarna flöt ihop. En perfekt vecka.

Nu min sista, oplanerade. Helgen ska bli solig enligt rapporten. Vi får se vad som händer.

17

Lite från den här veckan och förra

Det är tisdag och jag är ledig. Sju grader ute och vintern verkar ge efter, kanske för sista gången nu?

Igår fick jag min första vaccinationsspruta och idag är min arm öm och gör ont. I övrigt mår jag bra. Nu är både pappa, mamma och så småningom jag, helt vaccinerade, och det känns nästan surrealistiskt att jag snart kan åka dit. Kan åka hem.

Och varför jag fick den är helt enkelt för att jag jobbar på sjukhus. Grattis till mig!

Mer då? Hade under veckan fått nys om att de sålde maltsirap på Tantens Gröna ute i Håga by och jag var inte sen med att lura dit mig en biltur. Jag har sökt med ljus och lykta i över ett år, och inte heller velat beställa från internet p.g.a. drygt och dyrt eftersom det inte har funnits på någon svensk sida. För er som inte vet är maltsirap en ganska viktig ingrediens i bagels, OM man vill få dem så New York bagel-autentiska som möjligt och det vill man ju, så tack Martin för tipset. Här ska bakas. Idag om jag orkar, annars i helgen.

En annan dag gjorde jag pizza. Den blev så bra och det var så kul. Jag kunde liksom se den bli färdig framför mina ögon. Tre minuter tog den att grädda i min skruttiga gamla ugn, på en vanlig bakplåt. Jag överdriver inte ens när jag säger att det pirrade i magen? Degen var min vanliga och metoden för gräddning finns beskriven i Pizza Napoletana och jag kan rekommendera att köpa eller låna den. Många böcker finns faktiskt också som e-lån i pdf-format. Otroligt smidigt. Tror dock inte att just den här finns som e-bok eftersom den har några år på nacken vid det här laget.

Tomatsåsen är krossade San Marzano-tomater, olivolja, salt, peppar och lite hackad vitlök. En nypa socker också. Färsk basilika. Rumsvarm burrata on top. Skjutsade in den i ugnen med hjälp av en bit flyttkartong. Det fungerade över förväntan och durumvete gav bra glid.

Jaha. Nu är klockan redan över 11 och jag ska försöka göra någonting av den här dagen också. Det är sol och jag har ärenden att uträtta. Inga stora grejer, men boka tvättid, handla mjöl, dammsuga. Diska min morgondisk och ta en promenad. En vanlig tisdag helt enkelt, det blir bra så.


1

Två frukostar

Jag köpte en stor burk stora blåbär häromdagen och åt dem till frukost i dagarna två. Låt oss titta.

Jag vet förresten inte om jag hade tur eller om odlade blåbär smakar mer nu än när jag var liten. De här var otippat goda och smakade inte som att tugga på vatten som jag trodde att de skulle göra. Sen varför jag ens köpte en stor burk av någonting jag från början inte trodde skulle smaka gott är en annan femma 🙂

Rätt svar: för att de är fina väl?

Man är blott en simpel människa.

Hur som helst. Helgens första frukost bestod av, häng med nu, turkisk yoghurt, bananslantar, blåbär, valnötter, solrosfrön och agavesirap. Juice i glas, kaffe i kopp. Ur bild: ett hårdkokt ägg. Juicen var en med morot och det gillar jag men min favorit är äpple. Brämhults eller någon grumlig helst, men alla går bra. Hoppas ni antecknar. En gång när jag var väldigt (!) bakfull köpte jag en tetra Bravo och sänkte hela innan jag ens hunnit hem från affären. Ett minne.

Dagen därpå, söndagen i den nya sommartiden, blev det våfflor. Helt vanliga Ekströms. Är det någonting jag struntar blankt i är det att göra våffelsmet från grunden. Tycker att pulvret blir jättebra, snåla inte på smöret bara, men det behöver jag väl knappt skriva?

Olyckligtvis hade grädden jag visualiserat som komplement till hallonsylten blivit sur och jag var nära på att gå samma öde till mötes. Fann dock snabbt att lönnsirap och blåbär är en kombination god som någon. Äsch. Jag försöker faktiskt att bli bättre på att inte låsa mig så mycket vid en tanke för saker blir väldigt sällan exakt som man tänkt, men det blir nästan alltid bra ändå

*djupt andetag*

namaste.


0

Helgen

Nu är det redan tisdag men jag tänkte ändå dröja mig kvar en stund vid helgen. Jag försökte faktiskt skriva det här inlägget redan igår efter jobbet men min förmåga att utrycka mig upphör dessvärre att fungera ju längre framåt kvällen det lider. Så. Något försenat, men i alla fall mer välformulerat. Min helg:

På fredag kväll var jag hembjuden till min kille. Mysigt! Med mig dit hade jag ett vin från Ungern som jag köpt några dagar tidigare efter tips från Vintugg. Till middag åt vi råraka med löjrom, och vinet passade faktiskt utmärkt till just det. Kul när det händer även om jag inte vet om det stämmer sett till mer än mina egna smaklökar.

Råraka brukar ju ses som en lite lättare middag och jag tyckte nog att den krävde sin efterrätt. Ingen svår, man är så skör efter veckan, men den här tog en kvart att göra och blev väldigt god. Det är smörstekt banan. Rostade och karamelliserade valnötter. Vaniljglass. Havssalt. Detta kändes, i sin enkelhet, ändå lyxigt. Kanske för att man sällan tar sig tid att göra en efterrätt? Åtminstone inte jag, men det är någonting jag önskar bli bättre på. Eller nej. Det är någonting jag ska bli bättre på. Sanna mina ord!

Om fredagen varit kall och stundvis snöig var lördagen full blown vår. Vi hade fått korn på att Dryck & Mat hade lördagsöppet på sin uteservering och att de serverade tunnbrödsrullar. Ja, tack! Vi promenerade dit så att vi var där strax innan de öppnade vid 12 och det var tur för vi knep det sista bordet innan korvkön stack iväg. Fick meddelat att de hade varm GT och beställde in en av ren nyfikenhet. Den var toppad med tjock grädde och var het på samma sätt som glögg. Låter konstigt men den var alltså jättejättegod. Måste testa att göra hemma.

Tunnbrödsrullen då. Jo! Nu ska ni få höra. I den trängdes: merguez, vit sparris, potatisstomp med ramslök, gurksallad, friterad lök, senap. Säkert någonting mer. Sallad? Värd att köa för i alla fall (även om vi hade turen att slippa). En otrolig förmiddag tillika uteserveringspremiär. Jackan åkte till och med av en stund. Nu tänkte jag avrunda fastän jag inte ens nämnt söndagen. Inte för att den var dålig på något vis, utan för att tiden är knapp. En frihet jag unnar mig.

Solen väntar där ute!


0