Övrigt

Paris

Att resa är som att äta. Vad jag menar är att det är en glädje som alltid tar slut alldeles för fort. Plötsligt, och nästan utan att förstå vad som hänt, ligger man däst i soffan igen. Maten är uppäten, resan är över. Nu är det flera veckor sedan vi kom hem från Paris och det här inlägget har bara legat och puttrat. Jag har haft svårt att skriva det. Raderat, skrivit, raderat, skrivit, raderat….

skrivit:

Veckorna innan vi åkte hade det varit strålande försommarväder i dagar och nätter. Det bådade gott men ju närmre avresedatum vi kom så skiftade prognosen. Istället för den mjuka vårvärme vi hoppats på möttes vi av ett aprilväder som inget hellre ville än att visa upp sin fullständiga repertoar med både snö, regn, blåst och minusgrader. Jodå, sol också för att vara rättvis. Absolut vad man kunnat förvänta sig av april, men ändå lite tråkigt. Känner mig så otacksam som bara buhu vädret, men nu var det så i alla fall. De initiala planerna planerades om och tankar bytte håll och riktning. Men det blev ju bra ändå. Som det brukar bli.

Istället för att bo på hotell hade vi hyrt en hel lägenhet i 11:e precis vid tunnelbanestationen Voltaire. Jag har varit i Paris ett par gånger tidigare men aldrig bott i just det arrondissementet. Knappt ens varit där. Det ligger lite öst om stadskärnan och blev snabbt ett favoritområde. Det kändes lugnt och ungt och utan att bli lika söder-hippt som Marais. Lägenheten vi bodde i hyrdes ut av en gullig tjej som var väldigt tillmötesgående samtidigt som hon ville ha så lite som möjligt med oss att göra. En perfekt värd således, och närapå en perfekt lägenhet. Det enda egentligen negativa var den läskiga lilla hissen upp samt det dåliga trycket i duschen men å andra sidan bidrog det snarare till den totala charmen.

Från balkongerna hade vi utsikt över både Notre Dame, Eiffeltornet och Sacre Coeur. Inte illa pinkat!

Vi packade upp och tog oss till närmsta Franprix och köpte livsnödvändigheter såsom öl, snacks, ägg och smör innan vi behövde vila i någon timme och *ta in* lägenheten. Till middag hade vi bokat bord på Bistrot Paul Bert, ett ställe jag länge följt på Instagram och som passande nog låg fem minuter från där vi bodde. Bordsbokningen visade sig såklart vara helt onödig eftersom vi hängde på låset som de dumma turister vi är. Till vårt försvar var vi trötta och ville köra en tidig kväll. Vi åt kött och pommes för det var det enda vi orkade tyda från den snirkliga menyn. Köttbiten var den största jag sett och kändes nästan makaber när den serverades. Vi åt halva sedan gick vi hem och sov som två döda.

Nästkommande morgon vaknade vi tidigt till vår första heldag. Mysigt! En av de största fördelarna med att inte bo på hotell tycker jag är att man kan greja runt i lugn och ro på morgonen och därmed slippa gå ut alldeles morgonskör i världen eller ner till en stimmig frukostbuffé. Det finns något fint i det också förstås men jag slipper helst folk åtminstone den första timmen vaken. Min kille, som är lite hurtigare än mig, sprang dock ner till bageriet på hörnet och köpte croissanter och baguett. Merci! På gasspisen stekte jag ägg i en repig teflonpanna, hällde upp juice, gjorde kaffe. Tio av tio-frukost. Bättre än vilket hotell som helst. Sen gav vi oss ut och spoiler alert härifrån kommer det bli ett enda virrvarr av dagar och bilder. Hoppas OK.

Någon av dagarna åt vi bovetegalette till lunch och någon av dagarna pizza. Jag kan för allt i världen inte minnas i vilken ordning men bägge måltiderna var riktiga höjdare. Pizzastället besökte vi dock enkom för att jag hade läst att de hade Paris godaste glutenfria pizzor. Det hade de inte. Missförstå mig rätt. De hade inte glutenfria pizzor överhuvudtaget. Inte ens någon trött färdigbotten. Skitsamma kände jag och åt en vanlig. Stället hette BigLove och är en del av Big mamma-guppen (som i sin tur är en koncern med jättemånga restauranger). Kan verkligen rekommendera att gå dit då pizzan faktiskt var en av de bättre jag ätit. Obs att bordsbokning nog krävs i det här fallet då det var knökfullt och stimmigt. Beställde en tiramisu också, god men inget speciellt.

Crêperie l’hermine däremot gick vi in lite på måfå. Förstod inte där och då exakt hur god galetten faktiskt var men efter vi ätit en dålig någon dag därpå insåg vi att goda galetter inte är en självklarhet. Tror man ser hur frasig och smörig den var, visst? Ångrade att vi inte åt en crepe här också. Jag såg dem susa förbi på andra gästers tallrikar och de såg underbara ut.

Samma dag som pizzadagen (tror jag?) åkte vi in till city. Det regnade och regnade och blåste och blåste så vi höll oss nära tunnelbanorna. Hemskt väder var det men målet för dagen var att se Eiffeltornet på nära håll så det gjorde vi. När det var avbockat kände vi oss färdiga med att frysa och började färden hem. Vi gjorde misstaget att hoppa av två tunnelbanestationer tidigare för att gå till Marché des Enfants Rouges i förhoppning om att få en crêpe on the go men de hade stängt precis två minuter innan vi kom dit. Snopet.

Efter att ha värmt upp oss i någon timme hemmavid (och smält besvikelsen över den uteblivna pannkakan) promenerade vi till Bistrot des Vosges för middag. De är kända för sin löksoppa, som min kille beställde, medan jag åt aligot och anka. Väldigt gott alltihopa men inget vidare fotoljus. Aligot är potatismos blandat med jättemycket ost så att det får en speciell konsistens. Ska försöka återskapa det hemma någon dag.

En av kvällarna hade vi inomhuspicknick och köpte allt som var gott. Pallen som vinet står på var så fin och jag fick ett starkt ha-begär men i övrigt var inredningsstilen kanske ingen jag hade anammat hemmavid, även om den var väldigt trivsamt i just denna kontext. Den var väldigt ”yoga girl” och jag är absolut hundranoll procent yoga girl. Samma kväll trotsade vi stormen och regnet och begav oss ner på byn (läs: barrunda i närområdet). Vi hamnade på ett mysigt absint-ställe utan egentliga ambitioner om att dricka just absint men när våra franska bordsgrannar bjöd in oss på ett glas…ja varför inte? Lagom till att ansiktet började domna bort sa vi au revoir och vinglade hem.

Morgonen därpå var vi absolut bakis, det sticker jag då inte under stolen med. När jag tänker efter var det nog faktiskt den dagen vi åt pizza.

En annan dag av alla dagar promenerade vi både till den stora kyrkogården där Édith Piaf ligger, vidare till Parc des Buttes Chaumont och sedan en sväng till kanalen. Kyrkogården var en heldag i sig, och vi hade tur med vädret i kanske en halvtimme i alla fall innan det började hagla och storma. En upplevelse hursom (eller därav!).

Jag köpte en tavla som souvenir på Artazart och såg fint klotter på en toalett. Allt är fint i Paris av någon outgrundlig anledning. Under ett av ansiktena står det Empa. Det blev jag kallad när jag var liten.

Beställde en eclair och en croissant som snacks på ett boulangerie i krokarna.

Eclairen hade en märklig fyllning av chokladpudding. Inte vad jag hade förväntat mig.

Här var jag lite sur och tittade bort men det gick över efter att jag ätit 🙂

Sen gick vi hem och sov ordentligt inför vår sista heldag (!!!).

Planen för dagen var att åka till den loppmarknad som sägs vara världens största, nämligen Les Puces de Saint-Ouen, eller helt enkelt Les Puces som direktöversatt betyder just ”loppor”. Den ligger alldeles i utkanten av Paris och kändes som en resa i resan!

Vi kom fram och rekade inomhuslokalerna i kanske en timme innan vi förstod att jaha det finns mer där ute. Jahapp.

Och med mer menar jag verkligen mer. Det var som att kliva in i en annan värld och man hade utan problem kunnat vara där en heldag men eftersom vi hade andra planer för eftermiddagen åkte vi därifrån efter 2-3 timmar. Tomhänta men fyllda av upplevelsen. 10/10 would go back again.

Vi skulle till Sacre Coeur och kolla på utsikten. Det var fint men nu i efterhand var det kanske dumt att ta två sådana stora grejer på en och samma dag. Det hade räckt med loppisen. Vi blev lite trötta, hehe.

Resten av kvällen minns jag knappt men jag tror att vi åkte hem till lägenheten och kokade pasta med tomatsås och somnade på sekunden efter vi ätit.

Hemresedagen var såklart den varmaste och soligaste dagen. Tråkigt men c’est la vie. Vi checkade ut från boendet runt lunch och tog en promenad in mot stan, längst med Seine. Väldigt mysigt trots lite ledsen hemresestämning från min sida. För att slippa kånka på väskorna besökte vi till Pompidou som lägligt nog hade fri entre dagen till ära.

Pompidou får 3 av 10 poäng. Det var rätt nedgånget och giftshopen var tråkig.

Fick min Nutella- och banancrêpe till slut. Mitt absolut sista mål för resan (i dubbel bemärkelse). Trägen vinner som jag brukar säga och se så glad jag var.

Crêpe i hand och sol i sikte.

Sedan flög vi hem på stolar genom himlen.
Tack för det Paris, du var perfekt som vanligt.

Hörs!

13

Hello världen och Bloglovin’

Wow, har haft problem i EVIGHETER med att mina inlägg inte har dykt upp i några av de vanligaste rss-läsarnas flöden (typ Bloglovin och Feedly) trots att det inte varit något fel på min feed. Har fattat absolut noll och har bokstavligen slitit håret över detta och har både pratat med support, installerat om WordPress, avinstallerat ihop, ja allt. Så rörigt. TILLS att det visade sig vara ett helt externt problem med mitt förra webbhotell (tittar på er Miss Hosting) som har någon knäpp brandvägg (BitNinja) som blockerar både Bloglovin och Feedly av någon anledning? Aja. Nu bor jag stadigvarande hos Loopia istället och hittills fungerar allting felfritt och ingen är gladare än jag.

11