Lite från den här veckan och förra

Det är tisdag och jag är ledig. Sju grader ute och vintern verkar ge efter, kanske för sista gången nu?

Igår fick jag min första vaccinationsspruta och idag är min arm öm och gör ont. I övrigt mår jag bra. Nu är både pappa, mamma och så småningom jag, helt vaccinerade, och det känns nästan surrealistiskt att jag snart kan åka dit. Kan åka hem.

Och varför jag fick den är helt enkelt för att jag jobbar på sjukhus. Grattis till mig!

Mer då? Hade under veckan fått nys om att de sålde maltsirap på Tantens Gröna ute i Håga by och jag var inte sen med att lura dit mig en biltur. Jag har sökt med ljus och lykta i över ett år, och inte heller velat beställa från internet p.g.a. drygt och dyrt eftersom det inte har funnits på någon svensk sida. För er som inte vet är maltsirap en ganska viktig ingrediens i bagels, OM man vill få dem så New York bagel-autentiska som möjligt och det vill man ju, så tack Martin för tipset. Här ska bakas. Idag om jag orkar, annars i helgen.

En annan dag gjorde jag pizza. Den blev så bra och det var så kul. Jag kunde liksom se den bli färdig framför mina ögon. Tre minuter tog den att grädda i min skruttiga gamla ugn, på en vanlig bakplåt. Jag överdriver inte ens när jag säger att det pirrade i magen? Degen var min vanliga och metoden för gräddning finns beskriven i Pizza Napoletana och jag kan rekommendera att köpa eller låna den. Många böcker finns faktiskt också som e-lån i pdf-format. Otroligt smidigt. Tror dock inte att just den här finns som e-bok eftersom den har några år på nacken vid det här laget.

Tomatsåsen är krossade San Marzano-tomater, olivolja, salt, peppar och lite hackad vitlök. En nypa socker också. Färsk basilika. Rumsvarm burrata on top. Skjutsade in den i ugnen med hjälp av en bit flyttkartong. Det fungerade över förväntan och durumvete gav bra glid.

Jaha. Nu är klockan redan över 11 och jag ska försöka göra någonting av den här dagen också. Det är sol och jag har ärenden att uträtta. Inga stora grejer, men boka tvättid, handla mjöl, dammsuga. Diska min morgondisk och ta en promenad. En vanlig tisdag helt enkelt, det blir bra så.

1

Ett obeslut

Helgen, vad fort det gick. Min kille flyttade och jag hjälpte honom. Då hinner man inte så mycket mer. Jo, kollade på nya Snabba Cash på Netflix och den var fem av fem. Kanonväder också. Fick fräknar.

Fick också reda på att justwannahavefun lägger ner helt efter sommaren och det är tråkigt såklart. Jag hade precis börjat känna mig lite varm i kläderna och har tyckt om att skriva här. Och jag kan såklart fortsätta skriva här, ja men åtminstone fram tills dess att en flytt eller ett avslut liksom måste ske. Problemet är dock att jag inte alls är särskilt sugen på att hålla på med en egen domän, så om jag ändå ska sluta blogga om några månader kan jag lika gärna göra det nu? Äh, jag vet helt enkelt inte ännu men jag fortsätter skriva här tills att jag bestämt mig. Så gör vi.

Nu ska jag ligga raklång i soffan och läsa Klara och solen resten av förmiddagen innan jag drar till jobbet.

Vi hörs!

 

1

En försenad presentation

Jag har dragit lite på det här inlägget med flit för hur berättar man egentligen om sig själv utan att bli varken för ytlig eller privat? Vissa saker varken vill man eller kan man berätta om, och det är det sällan någon som kräver, men fyller en beskrivning som egentligen inte bottnar i någonting ens någon funktion? Jag vet inte, men jag ska försöka landa i något slags mellanting. Det är förresten lite pinsamt också. Liksom hej här kommer jag läs om mig för jag är så eh…intressant? Äh. Nu gör jag det bara.

Grundfakta. Jag heter Emelie och jag är 31 år. Jag är född i september vilket gör mig till jungfru i mitt tecken. Jag är 177 cm lång och har brunt hår med början till grått. Mitt favoritdjur är katt och min släkt är stor och i grunden finsk. Jag har en mamma och en pappa och de bor ute på landet några mil norr om Uppsala. Där är bor också mina katter, en ful hund jag lärt mig att acceptera och mitt yngsta syskonbarn. Jag bodde hemma fram till att jag var tjugo ungefär sedan tog jag mina grejer och flyttade hemifrån. En stor glädje vill jag minnas. Inte för att det var dåligt hemma, men för att det var dags.

Jag har alltid pluggat (för) mycket men aldrig någonting vettigt. Jag tog nästan en masterexamen i Arkivvetenskap men hoppade av under uppsatsen. Det var ingenting för mig och jag mådde under perioden rätt dåligt. Egentligen var åren mellan 20 och fram till 30 ganska självutplånande på olika sätt. Hade liksom ingen koll på någonting och gick i terapi fram och tillbaka. Så småningom kom jag till en punkt där jag fick nog och tog slutligen tag i en sak som länge fått mig att må kasst i grunden. Den händelsen var helt avgörande för mig och det kändes som att jag för första gången på väldigt länge tog kontroll över min egen situation och mig själv HUR löjligt det än må låta.

Tyvärr tog det lång tid för mig att komma dit och inte sällan känns det som att jag ligger efter i det mesta? Åren fram till trettio och runtomkring är ju då de flesta liksom ja men pluggar, jobbar, träffar nån, blir ihop, gifter sig, får barn, tar körkort, köper sommarstuga. Allt sånt. Herregud, jag är inte där? Vill jag ens ha barn? Vill jag gifta mig? Vad ska jag jobba med i 35 år till? Med risk för att överdriva nu, men det enda jag har gjort är i princip att ha pluggat grejer jag inte ens är intresserad av, skaffat mig en fet CSN-skuld och mått dåligt. Fast det var såklart inte dåligt hela tiden. Uppsala är en rolig studentstad även om jag aldrig engagerade mig mer i studentlivet än drack mycket och billig öl.

Bara jag i ett provrum med en jacka jag ångrar att jag inte köpte för något år sedan

Och nu? Ja, inte vet jag. Jag mår…bra? Är numera också ganska trygg i att saker ordnar sig. Inte av sig själv såklart, men ni fattar. Jag har så fina människor omkring mig. Jag har en hyreslägenhet som är otroligt risig men billig (och med bara tre minuter gångavstånd till min bästa vän!) och jag är utlovad renovering när pandemin chillar lite så det blir kul. Jag har ett jobb jag trivs ganska bra med för stunden. Jag lagar mat jag tycker är god och rolig och jag äter den utan att må dåligt. Jag har växter att vattna, böcker att läsa och en kille att vara kär i.

Jag har mig själv.

Det enda som egentligen saknas är en katt.
Jag vill verkligen ha en katt!!!!

Tjarå från Siri<3<3<3

0

Söndagslistan #2

Oj vad fort den här veckan gick? Den passerade lite som i en dimma, men egentligen inte på ett dåligt sätt. Man får inte vara för hård mot april, den har det tufft som det är. Snö och vår om vartannat i en enda röra. Jag kan relatera. Förresten, om någon läser det här inlägget nu och bara ”jag läste samma inlägg igår, fast sämre? Det är korrekt. Jag råkade nämligen publicera ett slarvigt utkast av det här inlägget redan tidigare i helgen och det hela var förstås väldigt pinsamt så ni går vi vidare och glömmer det hela.

I ny, glänsande upplaga. Här kommer den. Söndagslistan.

Veckans bästa: I sommar när alla är vaccinerade *fingers crossed* har jag en liten plan om att på mina föräldrars gård bygga något slags taffligt försök till en pizzaugn. Mest som ett roligt projekt, men förstå vad trevligt om det fungerar? Jäklar vad det ska gräddas pizza då. Det här ligger ju några månader framåt i tiden men i veckan fick jag boken Pizza Napoletana av min kille. Det är grundarna till restaurangen Lilla Napoli som står bakom boken och den är, som ni förstår om ni följer deras Instagramkonto, extremt nördig på det bästa av sätt. I boken beskrivs allt från hur man förstår en napolitansk deg till vilka toppings som lämpar sig. Och ja, även en hel del om hur man bygger sin egen pizzaugn. Väldigt gullig present. Blev glad.

Veckans sämsta: Jag känner inte riktigt att jag är redo för grått hår vid 32, men det verkar vara ditåt det barkar. Vita strån i gäng om tre, fyra, fem som ansamlar sig i hårfästet. Det känns som alldeles nyss jag fick hår i armhålorna?! Är det verkligen dags att bli gammal redan? Jag har inte riktigt bestämt mig än. Också den långa följetången att jag har en person som är felaktigt folkbokförd på min adress och att jag i månader fått delgivningspapper adresserade till denne i min brevlåda. I veckan kom ännu ett och det är lite stressande förstås och ingen verkar kunna göra någonting åt det?

Veckans godaste: Jag har varit ganska oinspirerad och har mest ätit vanliga saker som inte gör så mycket väsen av sig. Rostmackor, ägg och kaffe. Ni fattar. Det blir så ibland men några trevliga grejer har förstås ändå både ätit och druckits.

  • Päron av sorten Conference. Jag gillar inte ens frukt egentligen men är tokig i dessa just nu. De får dock inte ha hunnit bli för mjuka, då blir de omedelbart oätbara. De ska vara lite krispiga och kylskåpskalla.
  • Ett trevligt vin. Meinklang Naken. Kan absolut tänka mig att köpa igen.
  • Mazarin. Ett otroligt bakverk som jag vill prova göra hemma snart. Blev inspirerad att köra en temamånad med klassiker.

Veckans kultur: Det har varit en hjärnfattig vecka även här. Har inte ens scrollat Omni en enda gång. Skönt.

Veckans natur: Tog en lätt, väldigt kort, långsam jogg i solen och det gick glädjande nog bra. I oktober förra året bröt jag nämligen foten och den har inte varit sig riktigt lik sedan dess. Jag hade gips i tre månader och det är egentligen först nu jag kan gå och promenera som vanligt utan att få ont. Underbart bara det såklart, är glad att ha två fungerande fötter igen men jag längtar också efter en ordentlig springtur på några kilometer. Det är min favorit och min målbild för våren.

Det var allt för den här gången.

0

Söndagslistan #1

Alla som känner mig vet att jag är ett stort fan av det förutsägbara och av att veta vad som väntar. Jag ser hellre om en film än ser en helt ny och har väl sett alla säsonger av Girls kanske sju gånger? Minst. Överraskningar? Nej tack, inte för mig! Tänkte således, varje söndag från och med nu, rapportera en veckosammanfattning i listformat. För min egen del ser jag det både som en piska och en morot. En slags njutbar rutin om så vill. Min förhoppning var förstås att det här inlägget skulle komma upp just i söndags men vi får helt enkelt låtsas den här gången. Jag skyller på påsken.

Så. Framförd av mig i C-dur, här kommer den. Söndagslistan.

Veckans bästa: Vad oväntat av mig att säga våren men vad ska jag göra då. Den är verkligen på gång.  Koltrasten som sjunger, de ljusgröna knopparna, en fräknig kind. Planterade om alla mina växter häromdagen med. Tror att de blev glada. De ser glada ut. Nu återstår bara att putsa fönstren och köpa ny spf för solen letar sig längre och längre in i lägenheten.

Veckans sämsta: Min surdeg är död. Jag försökte verkligen rädda den under en veckas tid men den blir bara till en illaluktande sörja vad jag än gör. Den mötte sitt öde i vasken tillslut. Också, och jag säger det bara en gång. Pollen.

Veckans godaste: Solero Exotic är tillbaka. Den spelar i toppligan tillsammans med Sandwich och Twister tycker jag. Letade efter den i flera affärer tills den låg där alldeles snäll och grann inne på Pressbyrån. Dessutom halva priset på alla glassar, jo man tackar, jag tar två! Hann med en påsktallrik också fast jag inte direkt firade. Matjessillen är min favorit.

Veckans kultur: Lyssnade på podden Arkiv Samtal som gästades av Lotta Lundgren häromdagen. I avsnittet spanade de mattrender inför 2021. Höll med om: kyckling i ugn och mer potatis i allmänhet. Sen somnade jag till på min kille och hörde ingenting mer. Min spaning? Piña colada och efterrätter, men det kan också vara rent önsketänkande. 

Veckans natur: Var utomhus i flera timmar i helgen utan att frysa. Hade knappt jacka. Drack kaffe, läste bok, grillade hamburgare, badade i sjö (med tillhörande bastu obs). Sov som en död sen. För mycket frisk luft helt klart.

Puh! Det var det. Nu har vi rivit av plåstret och jag måste skynda iväg till jobbet. Ikväll ska jag påbörja en ny surdeg och äta gulasch tror jag. Blev så sugen, men det kan absolut också bli pasta och frysköttbullar med ketchup. Vi får helt enkelt se.

0

Valnötsbröd

Nu, go’ vänner, ska jag beskriva för er det enklaste av bröd. Man behöver liksom knappt nudda degen med händerna. Det enda man egentligen måste ha är en ugnsfast gryta med ett lock sen är man good to go. Också: receptet är anpassat efter ett litet hushåll. Det blir ca 8 mackor, eller frukost i två dagar för två personer kan man säga.

Här är ingredienserna:

2 dl kallt vatten
4-4 1/2 dl vetemjöl (jag tog manitoba cream)
1/3 tsk torrjäst
1 näve valnötter
3/4 tsk salt

Krossa valnötterna lätt i handen. Blanda ihop vatten och jäst och rör sedan ihop alla ingredienserna med en gaffel tills det är ordentligt blandat. Degen ska vara kladdig så börja med 4 dl mjöl och tillsätt eventuellt mer om det känns som att det behövs. Tänk också på att olika mjölsorter binder vatten annorlunda.

Forma degen lätt med blöta händer tills den ser ut ungefär som ovan. Det är inte så noga. Man kan strunta i det också om man inte orkar men jag tycker att det är mysigt. Täck därefter bunken med plast och låt jäsa i rumstemperatur ca 15-18 timmar. Förslagsvis gör man degen på kvällen och låter den jäsa över natten, då har man bröd till frukost. Vilken grej.

Dagen därpå borde den jäst till sig ordentligt och bildat stora synliga bubblor. Sätt nu ugnen på 250 grader och ställ samtidigt in den där grytan med lock så att den också blir ordentligt uppvärmd.

När ugnen är färdig, mjöla en yta och stjälp försiktigt upp degen precis där.

Ta tag i kanterna och vik inåt mot mitten tills hela degen är spänd.

Vänd på den så att skarven hamnar neråt.

Mjöla lite i botten av grytan och lägg försiktigt ner brödet däri. Sedan på med locket, akta fingrarna, och in i ugnen igen. Sänk värmen till 225 grader.

Efter 20 minuter tar man av locket och gräddar brödet i ytterligare i 15 minuter eller tills det blivit ordentligt gyllene.

När brödet är färdigt lägg den på ett galler för att svalna.

Gulligt, visst? Så litet!

Inte illa för så mikroskopisk ansträngning.

Det enda som kvarstår:

ät upp!

0

Två frukostar

Jag köpte en stor burk stora blåbär häromdagen och åt dem till frukost i dagarna två. Låt oss titta.

Jag vet förresten inte om jag hade tur eller om odlade blåbär smakar mer nu än när jag var liten. De här var otippat goda och smakade inte som att tugga på vatten som jag trodde att de skulle göra. Sen varför jag ens köpte en stor burk av någonting jag från början inte trodde skulle smaka gott är en annan femma 🙂

Rätt svar: för att de är fina väl?

Man är blott en simpel människa.

Hur som helst. Helgens första frukost bestod av, häng med nu, turkisk yoghurt, bananslantar, blåbär, valnötter, solrosfrön och agavesirap. Juice i glas, kaffe i kopp. Ur bild: ett hårdkokt ägg. Juicen var en med morot och det gillar jag men min favorit är äpple. Brämhults eller någon grumlig helst, men alla går bra. Hoppas ni antecknar. En gång när jag var väldigt (!) bakfull köpte jag en tetra Bravo och sänkte hela innan jag ens hunnit hem från affären. Ett minne.

Dagen därpå, söndagen i den nya sommartiden, blev det våfflor. Helt vanliga Ekströms. Är det någonting jag struntar blankt i är det att göra våffelsmet från grunden. Tycker att pulvret blir jättebra, snåla inte på smöret bara, men det behöver jag väl knappt skriva?

Olyckligtvis hade grädden jag visualiserat som komplement till hallonsylten blivit sur och jag var nära på att gå samma öde till mötes. Fann dock snabbt att lönnsirap och blåbär är en kombination god som någon. Äsch. Jag försöker faktiskt att bli bättre på att inte låsa mig så mycket vid en tanke för saker blir väldigt sällan exakt som man tänkt, men det blir nästan alltid bra ändå

*djupt andetag*

namaste.

0

En pizzadeg

Häromdagen köpte jag ’nduja*. En pytteliten, dyr burk för att testa att ha på pizza. Det blev ärligt talat inte jättegott för jag hade på alldeles för mycket hehe, men pizzadegen? Aj. Den blev så bra. Synd bara att ens deppiga cylindaugn från 70-talet blir ungefär lika varm som en svensk sommardag. Drömmen: en vedugn på gården. Ja, nu har jag ju inte ens en gård. Men OM jag någonsin bor så att jag har en gård då är det det första jag bygger.

Ja, men ni ser ju? Det är så att man blir gråtfärdig.

Pizzadeg för två stora pizzor eller tre lite mindre

2dl vatten
1/2 tsk torrjäst
2 tsk socker
1 tsk olivolja
260 gram eller ca 4 1/2 dl manitoba cream
1 tsk salt

Arbeta ihop ingredienserna i maskin eller för hand tills degen går ihop fint. Några minuter räcker. Forma degen till en slät boll och lägg den i en oljad bunke. Täck med plast. Jäs i rumstemperatur ca 1-2 h och sedan i kyl till dagen efter. Dagen efter delar du degen i två eller tre delar och formar dem till släta bollar. Lägg dem (separerade) i en oljad form. Täck med plast. Lägg in i kylen några timmar till (eller till dagen efter). Ca 2 h innan det är dags att grädda pizzorna ta fram degen och låt dem jäsa i rumstemperatur liksom sista rycket. Forma därefter till pizzor med händerna (kavla inte) och toppa med vad som helst. Ugnen ska vara på maxtemperatur och pizzorna ska gräddas direkt på het bakplåt utan bakplåtspapper (om man inte har ett bakstål då använder man det).

Ha så kul!

*’Nduja är en slags bredbar salami med chili i, god att ha i pasta eller till pizza men börja försiktigt är min rekommendation. 

0

Helgen

Nu är det redan tisdag men jag tänkte ändå dröja mig kvar en stund vid helgen. Jag försökte faktiskt skriva det här inlägget redan igår efter jobbet men min förmåga att utrycka mig upphör dessvärre att fungera ju längre framåt kvällen det lider. Så. Något försenat, men i alla fall mer välformulerat. Min helg:

På fredag kväll var jag hembjuden till min kille. Mysigt! Med mig dit hade jag ett vin från Ungern som jag köpt några dagar tidigare efter tips från Vintugg. Till middag åt vi råraka med löjrom, och vinet passade faktiskt utmärkt till just det. Kul när det händer även om jag inte vet om det stämmer sett till mer än mina egna smaklökar.

Råraka brukar ju ses som en lite lättare middag och jag tyckte nog att den krävde sin efterrätt. Ingen svår, man är så skör efter veckan, men den här tog en kvart att göra och blev väldigt god. Det är smörstekt banan. Rostade och karamelliserade valnötter. Vaniljglass. Havssalt. Detta kändes, i sin enkelhet, ändå lyxigt. Kanske för att man sällan tar sig tid att göra en efterrätt? Åtminstone inte jag, men det är någonting jag önskar bli bättre på. Eller nej. Det är någonting jag ska bli bättre på. Sanna mina ord!

Om fredagen varit kall och stundvis snöig var lördagen full blown vår. Vi hade fått korn på att Dryck & Mat hade lördagsöppet på sin uteservering och att de serverade tunnbrödsrullar. Ja, tack! Vi promenerade dit så att vi var där strax innan de öppnade vid 12 och det var tur för vi knep det sista bordet innan korvkön stack iväg. Fick meddelat att de hade varm GT och beställde in en av ren nyfikenhet. Den var toppad med tjock grädde och var het på samma sätt som glögg. Låter konstigt men den var alltså jättejättegod. Måste testa att göra hemma.

Tunnbrödsrullen då. Jo! Nu ska ni få höra. I den trängdes: merguez, vit sparris, potatisstomp med ramslök, gurksallad, friterad lök, senap. Säkert någonting mer. Sallad? Värd att köa för i alla fall (även om vi hade turen att slippa). En otrolig förmiddag tillika uteserveringspremiär. Jackan åkte till och med av en stund. Nu tänkte jag avrunda fastän jag inte ens nämnt söndagen. Inte för att den var dålig på något vis, utan för att tiden är knapp. En frihet jag unnar mig.

Solen väntar där ute!

0

Pannkakor

När jag var fem år gammal flyttade min familj från stan till ett litet ställe några mil norr om Uppsala, känd för sina många vikingagravar. Vi delade tomt med en bondgård där grisarna rymde ibland och skogen stod mörk bakom huset. Pappa byggde en bastu redan första året och mamma högg veden. Dagen innan julafton pulsade vi ut i kohagen och tog en gran.

På sommarloven kom mina kusiner ofta och hälsade på. De var några år äldre än mig och för att locka upp dem på morgnarna, när de helst av allt ville sova, gjorde jag pannkakor. I början fick de nog be på mig men till slut gjorde jag dem bara, gick in i deras sovrum och sa ”Pannkakorna är färdiga!”.  På bordet: mellanmjölk, bobs jordgubbssylt, strösocker. Och en hög med Kalle Anka-tidningar (som jag aldrig plockade undan och som mamma hotade med att slänga varje gång <3).

Till en början var de säkert inte så goda, pannkakorna. Jag hade redan då en förmåga att strunta i mått och istället köra på känsla. Det gör jag fortfarande men jag har faktiskt ett recept jag brukar utgå ifrån om jag vill vara bombis på att det blir bra. Här kommer det!

Pannkakor (2 pers)
2 ägg
2 dl vetemjöl
3 dl mjölk (ev lite mer om man använder havremjölk)
1 nypa salt
2 msk brynt smör

Vispa ihop äggen, vetemjölet och 1 dl av mjölken till en klumpfri smet. Vispa därefter i resten av mjölken och en nypa salt. Låt smeten stå och svälla i minst en halvtimme. När det är dags att steka, låt pannan bli riktigt varm och lägg i smöret. Låt det brynas och häll därefter ner det i smeten. Rör om och stek sedan pannkakorna i smör. Använd helst i en gjutjärnspanna.

0