Fem favoriter i köket #1

Eller egentligen sex stycken men vem räknar. Vi kör bara. 

Minivisp. Den är så liten, så rar. Jag rör ihop surdegsstarter och vispar små såser med den. Gillar att den är lite flexibel i handtaget. Köpte den på Lagerhaus för en tjuga eller så. Behöver man en minivisp? Nej antagligen inte, men den är så GULLIG. 

En rejäl mortel i sten. Den här är för liten för att göra pesto och sånt i men är stadig och fin (tycker jag). Mortlar mest kardemumma i min och till det är den alldeles fenomenal. Fick den av min faster! 

Mandolin från Benriner. Den är toppen. Allt blir lövtunt (om man vill). Rätt dyr tror jag men jag fick min i present. Ka-ching! 

Stavmixer. Min är från Bosch och kommer med några olika delar så att jag kan vispa hollandaise, hacka mandel, mixa soppor. Trodde inte när jag köpte den att jag skulle använda den så mycket som jag gör men den är oumbärlig, faktiskt. 

Liten kastrull från Skultuna som jag köpte på Erikshjälpen. Den rymmer 1/2 liter och jag gillar att bryna smör eller koka ägg i den. Handtaget börjar tyvärr att spricka lite men jag hoppas den håller ett tag till. 

Pannkakspanna i gjutjärn. Pannkakorna blir så fina och goda. Tror jag hittade den billigt på nån loppis eller i nåt skåp hemma hos mamma och pappa. Nästan samma ju. 

Det var allt! 

0

Vi går live

En blogg! Det var INTE igår. Känns kul. Pirrigt.

Hjälp. Hur gör man då? Jag minns knappt. Sist jag bloggade seriöst var mellan 2008-2011 ungefär. Då hade jag en matblogg som hette matomspunnet och det var roligt ända fram tills det att jag flyttade till ett studentrum i Flogsta och helt slutade att laga mat. Jag levde på mackor och köpte ett minikylskåp enbart för att kunna ha Bregott och mjölk nära till hands utan att behöva gå ut i köket och träffa folk.

En gång när jag fyllde år hade några av personerna som bodde där gjort en tårta till mig. Antagligen som ett sätt att bjuda in mig i gemenskapen, inte vet jag. De knackade i alla fall på och ba happy birthday! och jag ba thank you! Men istället för att föreslå att vi skulle fika tillsammans tog jag tårtan, backade in på rummet och…låste dörren 🙂 

Minutrarna gick och när det till slut tystnat i korridoren smög jag ut och ställde den orörda tårtan på min hylla i det gemensamma kylskåpet. Mitt andra problem, förutom att jag inte ville umgås med födelsedagsgänget, var att jag absolut inte ville äta av tårtan eftersom den såg äcklig ut (färdiga bottnar, hallonsylt, skuren grädde) men jag ville heller inte att de skulle tro att jag var otacksam och låta den stå ouppäten. Det löste jag genom att varje dag låtsas ta rejäla bitar av tårtan så att det skulle se ut som att jag åt av den, fastän att jag egentligen slängde den! Bit för bit såg de alltså, under en veckas tid, tårtan försvinna. 

Fick, till ingens förvåning, aldrig några vänner där och bloggen klappade ihop. Men då var då och nu är nu och alles gut. Tur att man växer till sig. Vill tro att jag skaffat mig lite hyfs sedan dess men jag skulle inte satsa pengar på det. 

De flesta av er som läser det här inlägget har säkert hittat hit via mitt Instagramkonto. Hej hej! Och hej till er eventuella andra också. Ja men ni förstår ju redan var det här barkar. Det kommer mest att bli mat här. Har som sagt några år att ta igen. Hopp i! 

0