Helgen

Nu är det redan tisdag men jag tänkte ändå dröja mig kvar en stund vid helgen. Jag försökte faktiskt skriva det här inlägget redan igår efter jobbet men min förmåga att utrycka mig upphör dessvärre att fungera ju längre framåt kvällen det lider. Så. Något försenat, men i alla fall mer välformulerat. Min helg:

På fredag kväll var jag hembjuden till min kille. Mysigt! Med mig dit hade jag ett vin från Ungern som jag köpt några dagar tidigare efter tips från Vintugg. Till middag åt vi råraka med löjrom, och vinet passade faktiskt utmärkt till just det. Kul när det händer även om jag inte vet om det stämmer sett till mer än mina egna smaklökar.

Råraka brukar ju ses som en lite lättare middag och jag tyckte nog att den krävde sin efterrätt. Ingen svår, man är så skör efter veckan, men den här tog en kvart att göra och blev väldigt god. Det är smörstekt banan. Rostade och karamelliserade valnötter. Vaniljglass. Havssalt. Detta kändes, i sin enkelhet, ändå lyxigt. Kanske för att man sällan tar sig tid att göra en efterrätt? Åtminstone inte jag, men det är någonting jag önskar bli bättre på. Eller nej. Det är någonting jag ska bli bättre på. Sanna mina ord!

Om fredagen varit kall och stundvis snöig var lördagen full blown vår. Vi hade fått korn på att Dryck & Mat hade lördagsöppet på sin uteservering och att de serverade tunnbrödsrullar. Ja, tack! Vi promenerade dit så att vi var där strax innan de öppnade vid 12 och det var tur för vi knep det sista bordet innan korvkön stack iväg. Fick meddelat att de hade varm GT och beställde in en av ren nyfikenhet. Den var toppad med tjock grädde och var het på samma sätt som glögg. Låter konstigt men den var alltså jättejättegod. Måste testa att göra hemma.

Tunnbrödsrullen då. Jo! Nu ska ni få höra. I den trängdes: merguez, vit sparris, potatisstomp med ramslök, gurksallad, friterad lök, senap. Säkert någonting mer. Sallad? Värd att köa för i alla fall (även om vi hade turen att slippa). En otrolig förmiddag tillika uteserveringspremiär. Jackan åkte till och med av en stund. Nu tänkte jag avrunda fastän jag inte ens nämnt söndagen. Inte för att den var dålig på något vis, utan för att tiden är knapp. En frihet jag unnar mig.

Solen väntar där ute!

0

Pannkakor

När jag var fem år gammal flyttade min familj från stan till ett litet ställe några mil norr om Uppsala, känd för sina många vikingagravar. Vi delade tomt med en bondgård där grisarna rymde ibland och skogen stod mörk bakom huset. Pappa byggde en bastu redan första året och mamma högg veden. Dagen innan julafton pulsade vi ut i kohagen och tog en gran.

På sommarloven kom mina kusiner ofta och hälsade på. De var några år äldre än mig och för att locka upp dem på morgnarna, när de helst av allt ville sova, gjorde jag pannkakor. I början fick de nog be på mig men till slut gjorde jag dem bara, gick in i deras sovrum och sa ”Pannkakorna är färdiga!”.  På bordet: mellanmjölk, bobs jordgubbssylt, strösocker. Och en hög med Kalle Anka-tidningar (som jag aldrig plockade undan och som mamma hotade med att slänga varje gång <3).

Till en början var de säkert inte så goda, pannkakorna. Jag hade redan då en förmåga att strunta i mått och istället köra på känsla. Det gör jag fortfarande men jag har faktiskt ett recept jag brukar utgå ifrån om jag vill vara bombis på att det blir bra. Här kommer det!

Pannkakor (2 pers)
2 ägg
2 dl vetemjöl
3 dl mjölk (ev lite mer om man använder havremjölk)
1 nypa salt
2 msk brynt smör

Vispa ihop äggen, vetemjölet och 1 dl av mjölken till en klumpfri smet. Vispa därefter i resten av mjölken och en nypa salt. Låt smeten stå och svälla i minst en halvtimme. När det är dags att steka, låt pannan bli riktigt varm och lägg i smöret. Låt det brynas och häll därefter ner det i smeten. Rör om och stek sedan pannkakorna i smör. Använd helst i en gjutjärnspanna.

0

Vi går live

En blogg! Det var INTE igår. Känns kul. Pirrigt.

Hjälp. Hur gör man då? Jag minns knappt. Sist jag bloggade seriöst var mellan 2008-2011 ungefär. Då hade jag en matblogg som hette matomspunnet och det var roligt ända fram tills det att jag flyttade till ett studentrum i Flogsta och helt slutade att laga mat. Jag levde på mackor och köpte ett minikylskåp enbart för att kunna ha Bregott och mjölk nära till hands utan att behöva gå ut i köket och träffa folk.

En gång när jag fyllde år hade några av personerna som bodde där gjort en tårta till mig. Antagligen som ett sätt att bjuda in mig i gemenskapen, inte vet jag. De knackade i alla fall på och ba happy birthday! och jag ba thank you! Men istället för att föreslå att vi skulle fika tillsammans tog jag tårtan, backade in på rummet och…låste dörren 🙂 

Minutrarna gick och när det till slut tystnat i korridoren smög jag ut och ställde den orörda tårtan på min hylla i det gemensamma kylskåpet. Mitt andra problem, förutom att jag inte ville umgås med födelsedagsgänget, var att jag absolut inte ville äta av tårtan eftersom den såg äcklig ut (färdiga bottnar, hallonsylt, skuren grädde) men jag ville heller inte att de skulle tro att jag var otacksam och låta den stå ouppäten. Det löste jag genom att varje dag låtsas ta rejäla bitar av tårtan så att det skulle se ut som att jag åt av den, fastän att jag egentligen slängde den! Bit för bit såg de alltså, under en veckas tid, tårtan försvinna. 

Fick, till ingens förvåning, aldrig några vänner där och bloggen klappade ihop. Men då var då och nu är nu och alles gut. Tur att man växer till sig. Vill tro att jag skaffat mig lite hyfs sedan dess men jag skulle inte satsa pengar på det. 

De flesta av er som läser det här inlägget har säkert hittat hit via mitt Instagramkonto. Hej hej! Och hej till er eventuella andra också. Ja men ni förstår ju redan var det här barkar. Det kommer mest att bli mat här. Har som sagt några år att ta igen. Hopp i! 

0